journalistik, blogg, foto, kultur och själva livet

Kategori: Feminism

Självporträtt med stol

Beredd att ta en fight. Självporträttet med stol skulle lämnas in till fotokursen.

Det var snö det var kallt det var mulet. Till slut kastade jag stolen och väskan på backen och knöt nävarna. Beredd att ta en fight. Tränade karate som ung, positionen påminner om den tiden.

Läste en debattartikel från Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) i DN i morse om att de drar Sverige inför rätta för brott mot Europakonventionen vad gäller skyddet för kvinnors mänskliga rättigheter. Tydligen har det gått så långt nu att mäns våld mot kvinnor inte längre får kallas för mäns våld mot kvinnor i domstolarna utan det heter våld i nära relationer eller konflikter i familjen. Domstolarnas språk har könsneutraliserats i den normkritiska diskursens anda.

Har skrivit en recension av en bok om normkritisk danspedagogik som kommer i nästa nummer av Danstidningen. Enligt resonemanget i boken är tvåkönsmodellen/det binära könssystemet ett falskt motsatspar som bör lösas upp. I stället ska var och en utforma sitt eget genus. Danslektionerna ska inledas med pronomenrundor där deltagarna får välja om de vill bli omnämnda som den, han, hen eller hon. Ett problem är bristen på hentoaletter. Snart kommer domstolarna att få döma i rättegångar där hen har våldtagit hen.

Verkligheten börjar bli så rolig att det inte längre går att hitta på skämt som överträffar den.

Vi hade årsmöte i facket i dag, på Internet. Jag blev ordförande i Södra Norrlands frilanssektion inom Journalistförbundet igen. Det var ett trevligt möte. 11 deltagare av 41 medlemmar, det är 27 procent. Ändå rätt bra. Är mest sur för att Journalistförbundet ställde sig bakom LAS-uppgörelsen.

Om kvinnors rätt att röra sig fritt

Följer med intresse händelseutvecklingen och debatten efter överfallen på kvinnor i Köln. Råkade nämligen ut för någonting liknande för 16 år sedan. Det var i Paris på nyårsnatten vid millennieskiftet. Jag och mitt 18-åriga kvinnliga sällskap befann oss på Champs Elysees, Paris stora paradgata. Det gjorde även 350 000 andra människor. Plötsligt blir den yngre av oss omringad och överfallen av en grupp unga män. De kastar ner henne på gatan, kysser henne och tar på henne. Jag slåss förtvivlat för att få loss henne och en fransk kvinna hjälper mig. Flickan kommer loss och vi försöker ta oss ut ur folkmassan. Vid tunnelbanestationen nära triumfbågen blir hon överfallen igen och tvångskysst, men hon kommer loss och vi flyr till vårt boende.

De unga männen var inga vanliga fransmän. Min tolkning är att de var nordafrikanska invandrare bosatta i Paris förorter som tagit sig in till centrum för att fira nyår. Dum som jag var tänkte jag inte ens på att polisanmäla.

När jag var ung i Paris på 1970-talet kunde svarta killar stå på gatorna och skrika efter mig att ”Du vill inte ligga med mig för att jag är svart”. På franska ”Vous ne voulez pas coucher avec moi parce que je suis noir”. Det var obehagligt men de gick aldrig till handgripligheter.

Det står så här i de etiska reglerna för journalister: ”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.” Hanna Fahl skriver i DN att även svenska män, enligt hennes flöde i sociala medier, överfaller kvinnor, sextrakasserar dem och slår ner dem på gatan. Hon menar att den gemensamma nämnare för övergreppen mot kvinnor är kön, inte etnicitet.

Jag menar att en diskussion om huruvida övergreppen beror på kön eller etnicitet leder till att de får fortsätta eftersom ingen törs ta i dem. Det är bättre om, som Lasse Wierup skriver, också i DN, samhället inför nolltolerans mot den här typen av övergrepp mot kvinnor. Han tar upp liknande händelser i Stockholm i augusti förra året. Förövarna bedömdes vara ensamkommande nyanlända och ”saken betraktades som känslig”. Händelserna hamnade i medieskugga. Ingen har dömts.