journalistik, blogg, foto, kultur och själva livet

Kategori: Livet (Sida 1 av 2)

Behöver skriva

Har ett behov av att skriva. Kom på det i dag. Har skrivit sen jag var liten och har haft som jobb att skriva i 40 år, insikten tog tid.

Sov dåligt i natt. Vi drack vin till maten. Sen såg vi en Almodóvar-film på SVT Play – Julieta. Den var intressant, handlade om kvinna som blivit dumpad av sin dotter. De hade inte träffats på 14 år . Dottern hade gått in i en new age-sekt och dragit.

Sen började vi titta på en serie, En mördare bland oss, och jag kunde inte sluta. Den var helt sjuk, den handlade om en familj med tre barn som brann inne, pappan överlevde. Sen visade det sig att det var han som hade gjort det, han hade tänkt att han skulle dö han också, men han blev räddad och försökte få det till att det var mamman som var mördaren. Men han åkte dit till slut. Det sjuka var att historien gestaltades som om det inte var någonting helt fasansfullt som hade hänt. När folk har ihjäl sina familjer i verkligheten blir människor runt omkring chockade, galna och upprörda. Här var det mer som att ”Jaha, ibland händer det tråkiga saker men vi får gå vidare och samla in lite pengar till en minnesplats”. Klockan var två när vi hade sett alltihop, det var fyra avsnitt.

Det sägs att man inte ska spojla filmer och berätta handlingen, men ibland är de så pinsamt dåliga att det enda rätta är att tala om just handlingen, eftersom det dåliga, korkade och dumma oftast sitter i handlingen, inte i hur bra eller dåligt den eller den skådisen spelar. Eller hur fina kameravinklarna är.

Efter serien kunde jag inte somna, tänkte på dom där små barnen. Läste boken om Nancy Spungen i stället, den som hennes mamma skrivit. Brukar klaga på psykvården i Sverige, men i USA verkar den vara ännu värre. Apropå det så ringde NN och var rädd för allt möjligt. Det gick bra, vi började inte skrika. Om hen inte ringer så oroar jag mig för det. Och då ringer jag upp. Någon sorts beroende.

Var ändå pigg hela dan och har börjat med bokföringen men blev inte klar med momsen. Den ska vara inne i dag, men det får bli helgens kvällsarbete. I morgon bitti börjar fotokursen. Spännande.

Slut på festivalen

Nu är det slut på filmfestivalen. Åter till verkligheten. På gymmet kl 07.05 i morse. Det är inte jag det är sambon som stiger upp så tidigt. Jag bara följer med.

Fotokursen börjar nu. Man ska tänka ”jag ska lära mig fotografera”, inte ”jag ska klara kursen”, säger Robban som är fotoläraren. Gick en kurs för honom i höstas också, jag klarade kursen men lärde jag mig fota? Då skulle vi hålla på med Av- och Tv-lägena, nu är det M-läget. Första uppgiften är att ta ett självporträtt utomhus med självutlösaren på kameran och en stol som rekvisita. Så i dag monterade jag kameran på ett stativ, tog på mig pälsen och vinterstövlarna och gick ut i snödrivan utanför huset. Det gick inte bra, det var mörkt och kallt och jag kände mig ful. Ska försöka igen i morgon, det är deadline då.

Men på morgonen har vi årsmöte på facket på zoom och jag är ordförande. Borde avgå, är 70 plus och yngre borde ta vid, men det gör dom inte och nu är det coronapandemi och då är det bättre att sitta still. Eller är jag bara mesig? Och på fredag ska f-skatten vara inne och momsen för oktober-november-december och jag har inte gjort bokföringen. Och den 18.2 fyller barnbarnet sex år och jag behöver fixa presenter och helst en tårta men hur ska vi få den till henne, de bor 28 mil bort, det är corona och vi kan inte kramas.

Tuff vecka

Har jobbat hårt sen förra tisdan, hårt för att vara mig vill säga. Först en recension av Sundsvalls museums elevutställning Elev 20 för Konsttidningen Volym. Det gick till så att museet släppte in mig en timme för ordinarie öppningstid och så fick jag gå in och titta alldeles ensam.

Efter det var det bara att dyka ner i en artikel för Danstidningens tryckta version om Folkdansringen som fyller 100 år. Texten på drygt 14 000 tecken är levererad men nu återstår att jaga bilder. Tydligen har de inte ens pressbilder på sina egna företrädare, undra på att de har problem med marknadsföringen. Letar i mitt nyligen städade bildarkiv men hittar inga folkdansbilder där heller, hur har jag tänkt som aldrig tagit några?

I bildarkivet fanns däremot bilder på Lena Josefsson, koreografen som så tragiskt gått bort. Träffade henne i Chartres 2005 där hon deltog i en dansfestival för barn och unga med en grupp ungdomar från Örebro. Så fin tjej.
Mer om henne i Danstidningen.

Foto: Karin Kämsby

Har nu fått utgivningsbevis för min hemsida. Det betyder att den har grundlagsskydd för yttrandefriheten. Jag själv är ansvarig utgivare.

Mormor igen

I går blev jag mormor igen, till en liten tjej på 3,8 kilo, yngst i en syskonskara på tre. Allt har gått bra, är så glad. Har fått se bilder och vi har pratat på facetime, men jag får inte hälsa på och krama om dom på grund av Corona.

Börjar bli less på den här pandemin, det är som att leva i en ständig mardröm. Folk bara dör och vi äldre ska isolera oss hemma för att inte bli smittade, för om vi blir smittade belastas sjukvården. Men eftersom smittan förväntas sprida sig i hela befolkningen blir vi förr eller senare smittade ändå. Då ska vi dö, dels på grund av att sjukvården prioriterar efter ålder, dels eftersom sjukdomen är djävulsk. Äldre människor har små chanser att klara den, och de som överlever kan få allvarliga skador.

En tröst är att jag i vilket fall slipper något 70-årsfirande. Har alltid avskytt att fylla år. Saknar social kompetens och vet inte hur man ordnar fester.

Demonstration mot privatisering av hemtjänsten i Nordanstigs kommun den 30 september 2019. Kommunen skulle spara pengar och privatiseringarna genomfördes trots protester. För de som fick jobb i den privata hemtjänsten sänktes lönerna. Foto: Karin Kämsby

En annan tröst är att de politiker som beslutar om nerskärningar och privatiseringar av äldrevården själva blir gamla om de får leva. Kanske upptäcker de då att deras privata sjukvårdsförsäkringar inte gäller vid pandemier och att de är hänvisade till den samhällsfinansierade äldreomsorgen vars finansiering de själva stramat åt med 1,3 miljarder kronor per år sedan år 2002 (i 2018 års penningvärde). Samtidigt har både antalet och andelen äldre har ökat. Det skriver Åsa Plesner och Lisa Pelling, Arena Idé, i en debattartikel i DN den 25 april i år. Statistiken har de hämtat från SKR:s databas Kolada.

Vi isolerar oss här hemma. Får mat hemskickad, slöar, har tråkigt, ser på tv, spelar på våra musikinstrument, lagar mat, går i skogen med hundarna, tränar i det improviserade hemmagymmet. Det finns också utrymme för att gräva ner sig i projekt: fota, bygga hemsida, skriva, städa. Det är underbart. Får tid för sånt som bara varit hägrande drömmar.

Isolerad i hemmet

Sitter hemma på grund av Coronasmittan. Fyller 70 i år och tar varningarna på allvar. Vi går promenader i skogen med hundarna, tränar hemma, får mat hemskickad. Jobbar nu med att bygga en hemsida åt mig själv.

Två veckor i juli

  • För första gången sedan 1996 har jag varit ledig i juli. Två veckor. Det var väldigt ovant, konstigt och otroligt skönt. Sol, bad och kryllande barnbarn. Det som hände 1996 var att jag blev arbetslös, skild och ensam mamma. Allt i ett. Och för arbetslösa finns inga lagstadgade fem semesterveckor varav minst tre sammanhängande. Det som fanns för mig var vikariat, arbetsmarknadsåtgärder och att starta eget. Tro inte att jag klagar, jag älskar mitt arbete. Vill helst fortsätta trots uppnådd pensionsålder. Och det var välgörande att kämpa för att överleva. Men som sagt, ovant att vara ledig i juli.

Telefon tillbaka

Den 6 januari, på Trettondagen, fick vi tillbaka den fasta telefonin. Det vara två veckor tidigare än vad som hade utlovats och stor tur eftersom det på morgonen samma dag kom ett sms om att ”du har förbrukat din inkl. datamängd för innevarande månad”. Efter stormen Dagmar har jag använt mobilen som modem.

Helgerna har passerat. Det har varit lugnt, bortsett från stormen och besöket hos min sjuka släkting. Hon hade permission från sjukhuset. Jag och min sambo for dit med hennes hund och en present, men hon började skrika åt mig så vi for därifrån. Det började med hunden, hon ville mata honom med konstiga saker och vi försökte få henne att låta bli, eftersom vi skulle ha hunden med oss hem. Det är två timmars resa och vi ville inte att han skulle spy.

Hon hade ett par byxor på sig med en stor reva över ljumsken, nära underlivet. Naken hud syntes. Det såg obscent ut och jag sa åt henne att sätta på sig ett par hela byxor. Frågade ungefär om det är nödvändigt att se ovårdad ut bara för att man ligger på psyket. Hon blev arg och sedan kom den vanliga utskällningen. Det gick inte att kommunicera.

Ok jag var provokativ, men hur mycket ska man ställa upp på?

Nu har de börjat ge henne litium och när hon ringer verkar hon lugnare, det går nästan att prata med henne. Men när jag säger att det kanske vore idé att söka sjukersättning och acceptera att få en förvaltare, lägger hon på. Hon har fått bistånd från kyrkan så hon har kunnat köpa en ny telefon, men oftast ringer hon på sjukhustelefonen.

Jag jobbar med mina restuppgifter till kursen på Högskolan i Gävle, de ska vara klara den 12 januari. Håller på med Peter Brooks The empty space, på engelska. Fick inte tag på den svenska översättningen. Lika bra det, men får slå upp ord hela tiden, han har ett rikt ordförråd. Texten är retorisk och slagkraftig som en reklamtext. Den gavs ut första gången 1968, och jag är mer kritisk nu än första gången jag läste den. Detta efter att ha sett hans uppsättning The Grand Inquisitor på Elverket för några år sedan. Kan bara instämma i Sara Granaths recension.

Martha Vestin, huvudlärare på vår kurs Teater och scenisk design, säger att den ska läggas ner. Varför det, den är ju så bra. För bra för att få finnas?

Det är några minusgrader och snöfall. Min sambo ska göra spår med skotern. Sedan kan vi åka skidor på myrarna.

Vi var hos min före detta man och hans sambo på Trettondagsafton, de hade jobbat så vi hade med oss rödbetssoppa, tiramisu och hembakat bröd. De skulle ha hjälp att installera Skype på sin dator, det gick bra men det saknades en mikrofon. Skype behövs eftersom vår gemensamma dotter jobbar i Mexico City, och barnbarnet och barnets far är med henne. Det senaste är nu att de ska vara i Stockholm några månader. Vilken glad överraskning!

Telefon om 18 dagar

I går, den 2 januari 2012, meddelade Telia att de kanske ska laga telenätet i vår by om 18 dagar. Om de håller tiden blir vi utan fast telefon i 25 dagar, från att det stormade natten till den 26 december, till den 19 januari. Telefonkablarna ligger i en härva i diket, fastfrusna.

Efter stormen

Vi var utan el från natten mot 26 december till kvällen den 30 december. Inget vatten i kranarna, inga lampor, ingen kyl, ingen frys, ingen diskmaskin, ingen teve eller radio. Luftvärmepumpen stannade, vi eldade med ved i kaminen. Stearinljus och fotogenlampa när kvällsmörkret sänkte sig vid fyratiden på eftermiddagen. Fullt upp bara med att överleva. Pannlampa inomhus kompletterad med reflexväst och broddar ute. Samtidigt var det skönt, lugnt och nedkopplat. Efter någon dag kom ett bensindrivet elverk igång. Det drev frysboxar, gav lite ljus, och teve. Grannen längst bort i byn hade sin el kvar och en (dyr) kabel drogs från deras hus till vattenpumpen som försörjer nästan hela byn med vatten. Vi fick vatten, men bara kallvatten utom för de som har vedpanna.

Eon sa att vi skulle få vänta till den 6 januari på att bli inkopplade på elnätet igen. En granne upplyste dem om att ifall de klippte fyra kablar och bytte en säkring skulle de fyra hushåll i byn som var strömlösa få tillbaka elen. På fem minuter. Den 30 december på kvällen dök det upp två killar från Eon. De gjorde som grannen sagt och vi fick tillbaka elen, på fem minuter. Men det hänger fortfarande träd på ledningarna och massor med skog har blivit förstörd. Telefonledningarna ligger i en härva i diket. Bara mobiltelefonerna  fungerar.

Jobbar för förändring

Har fått sällskap av en sjuk anhörigs hund. Han är som hundar i hundböckerna, helt enligt instruktionen. Stor som en kalv, vill alltid gå ut och är ständigt hungrig. Vårt hem börjar likna en djurgård. En innehund, katten Pettson, och så fyra jakthundar i hundgården (men en en av dem är inte vår). För att inte tala om småfåglarna vid fågelbordet.
Kören hade kanonkonsert i GA-kyrkan i söndags, det var fullsatt. Och dagen innan i Njurunda kyrka. Vi sjöng latinamerikanska och svenska jul- och adventssånger tillsammans med två andra körer. Det stora numret var argentinaren Ariel Ramirez mässa Navidad Nuestra.
Den här veckan pluggar jag på min distanskurs i teater och scenisk design på Högskolan i Gävle. Men på fredag ska jag jobba. Har ägnat nästan hela hösten åt att utveckla mig, blivit coachad och gått på företagarkurs. Men också jobbat. Äntligen lite lugn.
« Äldre inlägg